WoW – Moroten.se

Denna månads addon till World of warcraft är Bejeweled. Ja tro det eller ej, det populära spelet har faktiskt även hittat sig in bland spelarna i WoW. Jag har känt till ett tag att man kan installera småspel som går att spela samtidigt som man spelar wow, men det är inte förrän nu som jag har installerat det. Det var då som jag förstod att det var en mycket bra sak att ha, och kunde inte begripa varför jag inte installerat det tidigare. Det finns ju inget tråkigare än att stå och vänta på raiden ska komma igång, eller när man väntar på en random heroic. Nu kan man ju roa sig på ett lite lättare sätt medan minuterna trillar iväg.

Bejeweled till Word of Warcraft har en del bra funktioner. Den har egna små achievement så att man kan se vad man själv har uppnått i spelet. Man kan även tävla mot sina vänner eller guildmedlemmar genom att lätt se två separata resultatlistor.

En annan sak som är rätt bra med Bejeweled, är att den startar varje gång man sätter sig på det kommunala flyget. Så när man levlar och behöver ta den där långa flygturen från Silvermoon City till Booty Bay så behöver man inte längre sitta där uttråkad och se på utan att kunna göra något.

Ryckte går att man har börjat känna av jordbävningar i delar av Azeroth i World of Warcraft sedan den senaste patchen. Innevånarna börjar bli oroliga och det ges inte många ledtrådar i de blå posterna på det officiella forumet. Kommer den värld vi känner att gå under? Det verkar inte bättre än att vi sakta med säkert närmar oss en cataclysm.

Jag håller som sagt på att levla upp en ny karaktär och efter att jag tagit del av dessa rykten så synar jag världen jag springer i ännu mer i fogarna. Men jag har ännu inte känt av några jordbävningar.

Men Blizzard har nu gått ut med att nästa expansion Cataclysm kommer under 2010. Men den som väntar på något gott får alltid vänta för länge. Men om det nu är jordbävningar Azeroth som härrör från en kommande cataclysm så kan jag nog lova att vi får se mer av detta.

Alla dagar i wow kändes helt plötsligt som ändlöst och onödigt farmande och hets efter bättre gear och raider. Samma dag var den andra lik. Först logga in med main karaktären och köra dagliga questar vid Argent Tournament samtidigt som man farmade efter saronite ore på vägen. När det var klart körde man en random heroic. Sedan var det dags för alt karaktär nummer ett som behövde köra daglig quest för jewelcrafter samt en random heroic. Med alt karaktär nummer två behövde jag sedan fixa transmute av den dagliga epic gem samt köra en random heroic.

När det var klart står man i Dalaran och funderade över vad man nu ska hitta på. En guildraid hade varit jätte kul, om nu inte alla guilder verkar ha en förmåga att spricka när det går som bäst. Lus-läser traidchatten efter folk som behöver någon dps eftersom jag inte vill köra en pugg-grupp med min healer. När jag äntligen blir inbjuden till en raid-grupp är den halvfull och det tar över en timme innan ledaren har lyckats få tag på de tanks och healers som behövs. Under denna timme har folk tröttnat och hoppat gruppen så nu behövs det dps:er igen.

När gruppen är full tar det en bra tid innan alla befinner sig vid raidens ingång. Det är först nu som den ena tanken kommer på att han är sparad för raiden och hoppar gruppen. Det tar ytterligare 30 min att hitta en ny tank och under denna tid tröttnar fler och hoppar av raiden. Nu behöver vi helt plötsligt en healer och tre dps:er. När gruppen väl är samlad och redo kläcker raid-learen ur sig att trinket på sista bossen är reserverad. Det är då som 25-personer sprids för vinden som sandkorn i en ökenstorm.

Jag kände att det var dags för något nytt men kunde inte sätta fingret på vad. Funderade länge på att starta upp en ny karaktär, men jag har redan tre stycken level 80 och sedan tre till som ligger mellan level 70-80. Jag hade provat på det mesta redan.

Det var då jag körde en relog. Efter över två år som Horde startade jag upp en helt ny Alliance karaktär. På en helt ny server startade jag om på nytt som en Draenei shaman. Nu är det riktigt roligt igen, och det visade sig att både min sambo och syster kände samma som jag. För de följde mig snart i fotspåren.

Nu är jag bara inne med mina horde karaktärer och kör någon random heroic, weekly raid eller när det är något speciellt event. Kanske de får vila där tills Cataclysm kommer, eller kanske de emigrerar till Alliance.

Under julledigheten har det blivit en hel del random dungeon med mina olika karaktärer. Detta nya påfund av Blizzard tycker jag är helt underbart, äntligen behöver man inte sitta och vänta på att få tag på en tank eller healer. Eller jo vänta får man ju göra, men för en dps handlar det oftast bara om 15 minuter. Men fördelen är att man slipper att tjata i guildchatten och ger lite frid åt de healers och tankar som just för stunden inte alls har någon lust att springa dungeon. Dessa 15-minuter kan man i stället ägna till annat som exempelvis lite dagliga questar. Men väntetiden beror ju helt och hållet på vad du är, det finns inte alls många tanks till alla som vill gå random dungeon. Så har du en tank till hands så har du minskat dina väntetid till random dungeon väsentligt.

Men i bland känns det som om alla inte redigt förstår sig på det roliga med detta system som automatisk sätter dig i en helt random grupp. Det frågas fortfarande om tanks och healers i guildchatten eller om det är några andra som vill hänga på för random dungeon. Jag tycker det är kul att hamna i bra eller mindre bra grupper till dungeon. Det gör det hela lite mer spännande. Till stor del har det hela fungerat fint, men skitstövlar finns det alltid och en och annan har ju hoppat gruppen för att den inte gör tillräckligt med dps.

Men alla är vi barn i början och nya spelare och nya alts måste få tag på bättre grejer någonstans och då passar random dungeon utmärk. Eller varför inte göra ett inhopp här även om dina önskedrops bara finns i Icecrown Citadell. Själv tycker jag det är ganska så soft att trippa runt med min healer i random dungeon.

I dag är det då äntligen dags för patch 3.3 i World of Warcraft och snart kan vi stå på tröskeln till självaste Lich King´s boning. Det är en spännande dag med mycket nytt att utforska, men trots detta så är spelet så välbekant.

Om jag av någon anledning flyger över Ewlyn Forest så kommer känslan genast tillbaka hur det var att ta sina första stapplande steg i Azeroth. Det var i Februari 2007 som jag började ett nytt jobb där två kollegor ständigt diskutera World of Warcraft. De använde sig av ord som jag ej var bekant med och jag frågade nyfiket om det de diskuterade. Eftersom jag led av separationsångest efter att ha spelat klart Zelda (Zwilight Princess) så nappade jag snabbt när min kollega erbjöd mig en prova-på skiva av World of Warcraft.

Det var då som min humen warrior såg dagen ljus i Ewlyn Forest. Mycket fascinerad sitter jag med min lilla son i knät och ser hur två andra karaktärer helt plötsligt börjar dansa. Både jag och sonen skrattar och jag funderar läge på hur de lyckades med detta.

Med en warrior på låg level såg man upp till de med högre level så som man gjorde när man mötte i högstadieelev när man själv gick i ettan. Jag minns en gång när jag questade i Westfall, då en karaktär på level 50 kom ridande på sin mount och försvann bort över kullarna. Men snart kom han tillbaka och stannade bredvid mig och gav mig någon av sina buff, sedan var han borta igen. Om Blizzard hade kunnat animerat den känslan som infann sig så hade min warrior stått och gapat med öppen mun ända ner till knäskålarna.

Första gången jag saten min fot i en instanse, så var det i Deadmines i Westfall. Min kommentar på detta kan jämföras med första gången man var med på en 25-manna raid i Ulduar.

Sent i går kväll kom jag med i ett gäng som skulle i väg till en dungeon. Det var första gången för mig. Jag trodde aldrig det skulle ta slut. Chipsen tog slut, ölen tog slut och jag var vrålkissnödig. Där satt man och kunde inte lämna datorn, för de andra behövde mig. Vid 01.30 i natt gav vi så till slut upp. Jag var så trött så ögonen gick i kors, och min karaktär och de andra hade trasiga svärd och armor. Så vi gav upp! Men det gav mig i alla fall ett steg upp i level.

När jag började spela så hade expansionen Burning Crusade redan släppts, men ändå var det varje kväll fullt med folk utanför Deadmines. Nu ligger så många instanser i Eastern Kingdoms, Kalimdor och Outland öde. I och för sig så kommer det åtminstone bli lite mer liv och rörelse utanför Deadmines när väl Cataclysm kommer ut.

På den gamla goda tiden tog man allt i en lugn takt och utan addons fick man själv försöka lista ut vad men skulle göra med questen man fick. Nu när nya expansioner kommer ska allt gå så fort och alla stressar sig fram för att så snart som möjligt nå den högsta leveln.

Det finns inga Night Elf Mohawk, men ändå så stod han där vid sitt camping i Tirisfal Glades. Jag var där under min jakt på kalkoner och blev måttligt förvånad när jag såg ett tält med en liten eld som brann. Detta var något jag inte sätt dagen innan så jag beslöt mig för att rida fram för att se vad det var. Där i mörkret vid tältet stod minsann Mr T tillsammans med sin Mighty Frostsaber mount.

När jag pratade med denna ensamma Night Elf Mohawk så påstod han att vissa människor inte trodde på honom. Jag tröstade honom med att jag åtminstone trodde på honom och då fck jag fem stycken Mohawk granater. Detta för att kunna visa resten ut av världen att Night Elf Mohawk verkligen existerar.

Om man använder denna granat så kommer alla som är inom ett visst område att bli förvandlade till Night Elf Mohawk. Plötsligt var Dalaran översållad av Night Elf Mohawk. Som en medlem av The Horde var jag i och för sig inte överförtjust av att se ut som en Night Elf. Men lite coolt var det ju ändå.