Ena dagen en blood elf…
Vem kunde tro att jag jag skulle byta sida efter så många år som en plikttrogen Champion of the Horde. Under min lite smått vilsna period av mitt liv i World of Warcraft återvända jag till min gammal trogna server och guild. Visst kändes det som om man kommit hem, alla gamla vänner fanns där och tog emot en med öppen famn. Men under den vilsna perioden hade även en draenei shaman börjat ta sina första stapplande steg på en avlägsen server.
På denna avlägsna server träffade jag på nya vänner och kunde utforskade nya miljöer och uppdrag som jag som horde tidigare inte har fått uppleva. Det var dessutom otroligt roligt att levla upp en enhancement shaman. Så innan man visste ordet av så var min lilla shaman level 80 och inte långt där efter antagen som raider och healer i den nya guilden.
Man blir otroligt splittrad av att ha karaktärer på olika servrar. Oftast hör karaktärer ihop för att man ska kunna få ut så mycket som möjligt av de olika yrkena. När man levlar upp en ensam karaktär på en server betyder det att man börjar på noll när det kommer till ekonomi.
Jag skulle väldigt gärna flytta över min hunter som i många år har varit min trogna main. Men eftersom hon har så otroligt många achievement så vågade jag helt enkelt överföra henne till allians-sidan. Så det blev min mage som blev den lyckligt lottade. Ena stunden stod hon i Dalaran som en stolt blood elf och i nästa stund var hon en vilsen draenei i Exodar. Det tog många minuters funderande på hur jag skulle ta mig därifrån innan jag kom på att jag var en mage med förmåga att teleportera mig.
Så nu har jag en ny rolig och allsidig main som kan heal guilden på sin strävan att nå fram till Lich King. Vid hennes sida står en grupp med nya och gamla vänner (som valt samma väg) och en tapper och rik alt-mage som vid alla tillfällen kan stå till tjänst med diverse juveler.
Jag är nöjd med mitt liv och Moroten kommer ny att börja få förtjäna de blå nyanserna.