Men i bland känns det som om alla inte redigt förstår sig på det roliga med detta system som automatisk sätter dig i en helt random grupp. Det frågas fortfarande om tanks och healers i guildchatten eller om det är några andra som vill hänga på för random dungeon. Jag tycker det är kul att hamna i bra eller mindre bra grupper till dungeon. Det gör det hela lite mer spännande. Till stor del har det hela fungerat fint, men skitstövlar finns det alltid och en och annan har ju hoppat gruppen för att den inte gör tillräckligt med dps.

Men alla är vi barn i början och nya spelare och nya alts måste få tag på bättre grejer någonstans och då passar random dungeon utmärk. Eller varför inte göra ett inhopp här även om dina önskedrops bara finns i Icecrown Citadell. Själv tycker jag det är ganska så soft att trippa runt med min healer i random dungeon.

Om jag av någon anledning flyger över Ewlyn Forest så kommer känslan genast tillbaka hur det var att ta sina första stapplande steg i Azeroth. Det var i Februari 2007 som jag började ett nytt jobb där två kollegor ständigt diskutera World of Warcraft. De använde sig av ord som jag ej var bekant med och jag frågade nyfiket om det de diskuterade. Eftersom jag led av separationsångest efter att ha spelat klart Zelda (Zwilight Princess) så nappade jag snabbt när min kollega erbjöd mig en prova-på skiva av World of Warcraft.

Det var då som min humen warrior såg dagen ljus i Ewlyn Forest. Mycket fascinerad sitter jag med min lilla son i knät och ser hur två andra karaktärer helt plötsligt börjar dansa. Både jag och sonen skrattar och jag funderar läge på hur de lyckades med detta.

Med en warrior på låg level såg man upp till de med högre level så som man gjorde när man mötte i högstadieelev när man själv gick i ettan. Jag minns en gång när jag questade i Westfall, då en karaktär på level 50 kom ridande på sin mount och försvann bort över kullarna. Men snart kom han tillbaka och stannade bredvid mig och gav mig någon av sina buff, sedan var han borta igen. Om Blizzard hade kunnat animerat den känslan som infann sig så hade min warrior stått och gapat med öppen mun ända ner till knäskålarna.

Första gången jag saten min fot i en instanse, så var det i Deadmines i Westfall. Min kommentar på detta kan jämföras med första gången man var med på en 25-manna raid i Ulduar.

Sent i går kväll kom jag med i ett gäng som skulle i väg till en dungeon. Det var första gången för mig. Jag trodde aldrig det skulle ta slut. Chipsen tog slut, ölen tog slut och jag var vrålkissnödig. Där satt man och kunde inte lämna datorn, för de andra behövde mig. Vid 01.30 i natt gav vi så till slut upp. Jag var så trött så ögonen gick i kors, och min karaktär och de andra hade trasiga svärd och armor. Så vi gav upp! Men det gav mig i alla fall ett steg upp i level.

När jag började spela så hade expansionen Burning Crusade redan släppts, men ändå var det varje kväll fullt med folk utanför Deadmines. Nu ligger så många instanser i Eastern Kingdoms, Kalimdor och Outland öde. I och för sig så kommer det åtminstone bli lite mer liv och rörelse utanför Deadmines när väl Cataclysm kommer ut.

På den gamla goda tiden tog man allt i en lugn takt och utan addons fick man själv försöka lista ut vad men skulle göra med questen man fick. Nu när nya expansioner kommer ska allt gå så fort och alla stressar sig fram för att så snart som möjligt nå den högsta leveln.

Innan Northrend var jag en noob bland instanser och gjorde inte många. Jag fick mitt första godkända geer via PVP och gick sedan vidare in i raider för Karazhan och Mount Hyjal. Så av två anledningar vill jag besöka dessa forna instanser. Dels för achievements och dels för att överhuvudtaget få uppleva dem.

Min hunter är honored med de flesta och har i dag inga problem att ta sig in i heroic mode. Däremot har många av mina bekanta skapat nya karaktärer som de helst spelar dagligen som sin main. Dessa karaktärer föddes efter att Northrend kommit till på världskartan, och de har bara passerat Outland som hastigast. Så under sin tur genom Outland han de inte bli mycket mer än vänskaplig med de berörda fraktionerna.

Jag må vara level 80, men jag tror inte jag rår på det som finns att möta The Arcatraz på egen hand. Så jag får se sanningen i vitögat och börja anordna noob kvällar för mina vänner och sakta men säkert jobba upp deras reputation i en massa fina Outland instanser.

Min räddning blev duel-spec samt en god vän med goda erfarenheter i healing. Jag körde alla heroics med denna vän vid min sida då han körde dps och jag healing. Men kom något extra svårt så kunde han lätt hoppa över till healing och jag till dps. På detta sätt fick jag bra erfarenhet och bra geer till min druid utan att gruppen fick lida på grund av dålig healing.

Att heal är väldigt roligt men ett annorlunda sätt att spela. Man har väldigt lite koll på vad som händer i själva fighten och man sitter bara och stirrar på färgglada rutor som visar om en spelare tappar liv och måste heals.

Jag håller mig fortfarande mest i grupper som till stor del består av medlemmar från guilden. Men här om kvällen gick jag in i en grupp med mest puggs samt en vän från guilden. Vi skulle köra Azjol-Nerub och det gick bra tills vi kom till sista bossen Anub’arak. Våra två dps shamaner dog relativt snabbt och vi körde sedan vidare en bra stund på bara tank, mage och jag som healer. Men vi klarade det tyvärr inte hela vägen och det blev wipe. När vi sprang tillbaka igen så erbjöd sig en ut av shamanerna att heala i stället för mig.

Men nu var ju inte problemet min healing utan just denna shaman som inte hade förstånd nog att inte dra på sig bossens talanger så som pound och impale. Jag är en bra healer, men jag klarar inte av att heala vad som helst. När detta hade informerats till gruppen klarade vi snart av instansen helt utan några missöden.

Men snart förbyttes förvåning och glädje till stor förvirring, vart var mitt nya smycke? Eftersom nya bossar stod vid porten han jag inte fundera mer över detta. Men när allt var klart och The Black Knight låg död vid våra fötter, då började jag lusläsa chatten.

Det visades sig att vi var två stycken som rollat 100 på [Ancient Pendant of Arathor] och att det då hade slumpas ut på en ut av oss. Vad är oddsen för detta?

Men med den nya patchen 3.2 blev det åter liv och rörelse vid Argent Tournament. Det har kommit en hel del nya questar, och de gamla har blivit förändrade. Vissa questar är inte de samma dag för dag, och man tjänar nu fler Champion’s Seals per dag.

En liten besvikelse är dock den nya lilla ön som kommit till norr om Argent Tournament. Jag trodde att det nog skulle vara mycket mer här, i stil med Isle of QuelDanas i Eastern Kingdoms. Men den bjuder endå på en hel del i form av questar, där du både ska ta dig ombord och hjälpa till att försvara båtar, samt rädda sjömännen mot Kraken. Du flyger då på en mount från Argent Tournament och har möjlighet att kasta spjut mot monstret som då och då dyker upp för att attacker någon ut av båtarna.

Men Argent Tournament har nu även så mycket mer att erbjuda nu, som den nya instansen. Men detta har jag ännu inte fått någon större uppfattning om. Jag har hittills bara hunnit testa på 5-manna instansen på normal mode. Men det ska visst ge rätt så bra dropps, och den är rätt roliga att köra igenom. Lite som en ny variant av Violet Hold i Dalaran.