Moroten.se

Under julledigheten har det blivit en hel del random dungeon med mina olika karaktärer. Detta nya påfund av Blizzard tycker jag är helt underbart, äntligen behöver man inte sitta och vänta på att få tag på en tank eller healer. Eller jo vänta får man ju göra, men för en dps handlar det oftast bara om 15 minuter. Men fördelen är att man slipper att tjata i guildchatten och ger lite frid åt de healers och tankar som just för stunden inte alls har någon lust att springa dungeon. Dessa 15-minuter kan man i stället ägna till annat som exempelvis lite dagliga questar. Men väntetiden beror ju helt och hållet på vad du är, det finns inte alls många tanks till alla som vill gå random dungeon. Så har du en tank till hands så har du minskat dina väntetid till random dungeon väsentligt.

Men i bland känns det som om alla inte redigt förstår sig på det roliga med detta system som automatisk sätter dig i en helt random grupp. Det frågas fortfarande om tanks och healers i guildchatten eller om det är några andra som vill hänga på för random dungeon. Jag tycker det är kul att hamna i bra eller mindre bra grupper till dungeon. Det gör det hela lite mer spännande. Till stor del har det hela fungerat fint, men skitstövlar finns det alltid och en och annan har ju hoppat gruppen för att den inte gör tillräckligt med dps.

Men alla är vi barn i början och nya spelare och nya alts måste få tag på bättre grejer någonstans och då passar random dungeon utmärk. Eller varför inte göra ett inhopp här även om dina önskedrops bara finns i Icecrown Citadell. Själv tycker jag det är ganska så soft att trippa runt med min healer i random dungeon.

I dag är det då äntligen dags för patch 3.3 i World of Warcraft och snart kan vi stå på tröskeln till självaste Lich King´s boning. Det är en spännande dag med mycket nytt att utforska, men trots detta så är spelet så välbekant.

Om jag av någon anledning flyger över Ewlyn Forest så kommer känslan genast tillbaka hur det var att ta sina första stapplande steg i Azeroth. Det var i Februari 2007 som jag började ett nytt jobb där två kollegor ständigt diskutera World of Warcraft. De använde sig av ord som jag ej var bekant med och jag frågade nyfiket om det de diskuterade. Eftersom jag led av separationsångest efter att ha spelat klart Zelda (Zwilight Princess) så nappade jag snabbt när min kollega erbjöd mig en prova-på skiva av World of Warcraft.

Det var då som min humen warrior såg dagen ljus i Ewlyn Forest. Mycket fascinerad sitter jag med min lilla son i knät och ser hur två andra karaktärer helt plötsligt börjar dansa. Både jag och sonen skrattar och jag funderar läge på hur de lyckades med detta.

Med en warrior på låg level såg man upp till de med högre level så som man gjorde när man mötte i högstadieelev när man själv gick i ettan. Jag minns en gång när jag questade i Westfall, då en karaktär på level 50 kom ridande på sin mount och försvann bort över kullarna. Men snart kom han tillbaka och stannade bredvid mig och gav mig någon av sina buff, sedan var han borta igen. Om Blizzard hade kunnat animerat den känslan som infann sig så hade min warrior stått och gapat med öppen mun ända ner till knäskålarna.

Första gången jag saten min fot i en instanse, så var det i Deadmines i Westfall. Min kommentar på detta kan jämföras med första gången man var med på en 25-manna raid i Ulduar.

Sent i går kväll kom jag med i ett gäng som skulle i väg till en dungeon. Det var första gången för mig. Jag trodde aldrig det skulle ta slut. Chipsen tog slut, ölen tog slut och jag var vrålkissnödig. Där satt man och kunde inte lämna datorn, för de andra behövde mig. Vid 01.30 i natt gav vi så till slut upp. Jag var så trött så ögonen gick i kors, och min karaktär och de andra hade trasiga svärd och armor. Så vi gav upp! Men det gav mig i alla fall ett steg upp i level.

När jag började spela så hade expansionen Burning Crusade redan släppts, men ändå var det varje kväll fullt med folk utanför Deadmines. Nu ligger så många instanser i Eastern Kingdoms, Kalimdor och Outland öde. I och för sig så kommer det åtminstone bli lite mer liv och rörelse utanför Deadmines när väl Cataclysm kommer ut.

På den gamla goda tiden tog man allt i en lugn takt och utan addons fick man själv försöka lista ut vad men skulle göra med questen man fick. Nu när nya expansioner kommer ska allt gå så fort och alla stressar sig fram för att så snart som möjligt nå den högsta leveln.

Det finns inga Night Elf Mohawk, men ändå så stod han där vid sitt camping i Tirisfal Glades. Jag var där under min jakt på kalkoner och blev måttligt förvånad när jag såg ett tält med en liten eld som brann. Detta var något jag inte sätt dagen innan så jag beslöt mig för att rida fram för att se vad det var. Där i mörkret vid tältet stod minsann Mr T tillsammans med sin Mighty Frostsaber mount.

När jag pratade med denna ensamma Night Elf Mohawk så påstod han att vissa människor inte trodde på honom. Jag tröstade honom med att jag åtminstone trodde på honom och då fck jag fem stycken Mohawk granater. Detta för att kunna visa resten ut av världen att Night Elf Mohawk verkligen existerar.

Om man använder denna granat så kommer alla som är inom ett visst område att bli förvandlade till Night Elf Mohawk. Plötsligt var Dalaran översållad av Night Elf Mohawk. Som en medlem av The Horde var jag i och för sig inte överförtjust av att se ut som en Night Elf. Men lite coolt var det ju ändå.

Dagens tips handlar om ett gratis fristående program som heter Rawr. Det är säkert många som redan känner till detta program, men jag tycker det är på plats att tipsa om det. Själv tycker jag det är svårt att få koll på alla talanger och vad de ger och det är alltid ett pusslande med stenar för att få till mina attribut. Av en sump fick jag tips om programmet Rawr och tycker det är ett mycket användbart program. Man kanske inte ska gå stenhårt på alla råd som programmet ger, men det ger en vink till vad man kan göra.

Man laddar in sin karaktär i Rawr genom Armory. Man får då upp all information om karaktären och dess attribut. Längst ner ser man vilken DPS man gör. DPS brukar vara relativt låg i början innan man har hunnit ställa in vilken rotation man använder. Det går även att lägga in olika buffar som man brukar ha under exempelvis raid, och får då fram vilken DPS man får av dessa.

Kolumnen till höger kan man få en lista på geer. Det som karaktären använder är markerad med grönt. I listan är det lätt att se vilka geer som finns att få som ger bättre attribut. I bilden kan ni se att Rawr har markerat lite högre upp i listan samma hjälm som jag använder, men denna har bättre stenar för agility. Denna sten ger mig mer DPS, men jag kan inte använda den eftersom jag då förlorar Hit.

Rawr ger även en bra möjlighet att lägga till och ta bort poäng i talangträdet. Här kan man sitta och utforska och samtidigt se hur karaktärens DPS sjunker eller blir högre. Du kan även byta ditt geer mot det som du har på din önskelista och se vilka förbättringar de kommer att ge dig.

Det går även att spara din karaktär så som den ser ut i dag, eller kanske iförd hela önskelista med geer. Sedan kan du återkomma till dessa sparade karaktärer i framtiden och se den skillnad som är då.

Det var ett tag sedan jag skrev ett par ord på Moroten. Men det har trots allt hänt en hel del på spelfronten. Jag blev rätt snart en stolt ägare av en Red Dragonhawk efter att äntligen lyckats skramla ihop 100 stycken mounts. Det gick rätt så snart när en vän drog med mig till AQ40 för att se hur droppen var på de berömnda Ahn’Qiraj Battle Tank. Det finns fem stycken mounts som kan droppa. Fyra ut av dem kan bara användas i instansen, men räknas ändå som mount. En av dessa mounts är svart och väldigt svår att få tag på, men den har fördelen att den går att använda utanför instansen. Jag fick rätt så snart dropp på åtminstone 3 mounts från AQ40 bara genom att ta de första monstren fram till den första bossen.

Mina kära karaktärer har även träffat nya vänner och flyttat till en ny server. Denna flytt gick med mycket blandade känslor. Det är mycket svårt att lämna de vänner man har och hur mycket man än tjatar så är det faktiskt inte alla som känner för att byta server titt som tätt. Flytten blev av på grund att oroligheter i tidigare guilder, samtidigt som man fick höra talas om en raid-guild som var helt svensk och mycket lokalt placerad till vart vi bor. Kan vara trevligt att lära känna lite folk som man även kan umgås med utanför spelet. Denna nya guild har inte några problem att komma iväg på större 25-manna raider så som ToC och Onyxia. Härligt att äntligen få en möjlighet att bättra på sin hunter. Servern är dock en överfull PVP server och gankning och lagg är det som nu tillhör min vardag. Jag har ännu inte vant mig vid att alliance kan attackera mig när de känner för det, och är oftast död innan jag hunnit fatta vad som har hänt.

Får här införa en liten notering som jag har blivit informerad om. Det är inte bara är svårt att få tag på den svarta Ahn’Qiraj Battle Tank utan där är totalt omöjligt. Detta var en mount som väldigt få personer fick på varje server efter att antal quest för att öppna portarna vid Ahn’Qiraj.

• Läs mer om detta på Wowwiki

Blev inte den planerade raiden till Ulduar av igen. Varför inte då uppleva några gamla minnen eller kanske rent av något nytt. Ta med guilden på utmaningar i gamla raider från Burning Crusade. Jag själv har haft turen att träffa en själsfrände i spelet. En norsk Death Knight som också gillar att uppleva gamla glömda ställen i World of Warcraft.

I helgen skrapade vi ihop ett tappert gäng på 10 stycken level 80 som vi drog med till Hellfire Peninsula. För på dagens schema stod Magtheridon’s Lair som är en 25-manna raid för level 70. Raiden började inte redigt som planerat då någon fick syn på en stackars level 67 Night Elf med PVP påslaget. Tror nog att stackarn blev lite chockad när 8 stycken level 80 från horde landade precis bakom honom och tittade på medan han jobbade med sin quest. Tyvärr så var det någon i vår grupp som inte kunde hålla fingrarna i styr, för strax så dog vår nyfunna vän från alliance.

När gruppen väl var samlad igen tog vi oss in till Magtheridon’s Lair. De få som varit här tidigare hade svårt att minnas hur det gick till, och alla var lite oroliga över hur svårt det skulle vara för 10 level 80 att klar av denna 25-manna raid. Som tur var fick vi ett tillskott i gruppen, en maintank från en tidigare guild. När gruppen diskuterade taktik rusade vår nya maintak rakt in och vi andra fick helt enkelt bara hänga med.

Magtheridon var snart besegrad och vi var nu alla uppe i varv och diskuterade vilt om vilken raid vi skulle ta oss vidare till. Efter en demokratisk röstning gav vi oss alla av till Caverns of Time och Mount Hyjal som även det är en gammal level 70 raid. Om gruppen var förvirrade Magtheridon’s Lair så var det än värre i Mount Hyjal. All heder till vår maintank för det tålamod han visade oss när han vallade runt oss som en skock vilsna får.

När vi väl stod vid foten av världsträdet på tröskeln till huvudbossen Archimonde fick vi alla en stund att hoppa ut från det höga berget, för att få övning i hur man landar mjukt med hjälp av Tears of the Goddess. Alla fick kläm på denna funktion och taktiken satt bra hos alla när vi så småningom besegrade Archimonde.